Kära släkt...
Idag så har vi varit i Södertälje och träffat upp två av mina morbröder och deras respektive. Vi träffades vid kyrkogården där min mormor och moster ligger. Min mormor skulle ha fyllt år i fredags nämligen, men vi kunde inte komma in då utan vi tog det nu istället. Min älskade mormor och moster....åh vad saknaden kan vara enorm fastän det är över 20 år sedan som ni gick bort!
Jag hade världens bästa mormor och moster. Så snälla, rara och omtänksamma människor dom var! Jag kommer ihåg att varje gång vi skulle åka och hälsa på hos mormor i Södertälje så hade hon alltid en liten godisask (ni vet sådana små askar som fanns på 80-talet som Maja gräddnos, Drutten m.fl) gömd i skåpet till mig. Och hade hon av någon anledning inte det, så gick vi direkt ner till närbutiken och handlade antingen en liten godisask eller glass hi hi! Och så satt vi och tittade på ett inspelat VHS band som hon hade till oss barn när vi kom till henne. Det var den gamla klassikern "Tecknade Pärlor". Vilka härliga tider det var!
Men någonting som min mormor älskade var GULLVIVOR! Hon tyckte dom var så fina och luktade så gott!! Så varje gång hon fyllde år så fick hon alltid en bukett med nyplockade gullvivor av oss. Och så har vi gjort även fast hon inte finns med oss just.
Så innan vi åkte till Södertälje så åkte vi iväg och plockade gullvivor till både mormor och mosters gravar ute vid Tureholms slott. Där fanns det FULLT med gullvivor!
Vi fick ihop två stora fina buketter ganska snabbt och åkte direkt till gravarna. Vi var framme ganska tidigt så vi fick vänta en liten stund i bilen tills mina morbröder också kom (Björn och Åke). Men dom kom ganska snart ändå. Och medans vi stog vid våra bilar och samlade ihop våra blommor mm. så fick man nästan en smärre chock! Vem var det som kom gåendes mot oss...jo det var min kusin Cecilia!! Henne har inte jag sett på 21 år! Jösses alltså! Alla blev vi helt paffa och glada samtidigt! Vilket sammanträffande! Hon var nämligen påväg hem en stund från sitt jobb. Det var jättekul att träffa henne, och vi pratade om allt möjligt he he. Ganska mycket att ta igen efter alla åren som gått he he! Men det var faktiskt roligt :)
Hon följde med oss upp till gravarna. Hennes mamma var ju min moster som vi skulle lägga blommor på graven till (och våran mormor också). Men det kändes nästan som om det var min moster förde ihop oss igen, att det inte var slumpen att vi träffades just idag och utanför kyrkogården exakt den här tiden...vem vet.
Min älskade mormors grav
När vi var färdiga där på kyrkogården, så åkte vi hem till Björn och Yvonne. Tyvärr så kunde inte Cecilia följa med, då hon skulle tillbaka till arbetet om en stund. Men att vi skulle höras av och träffas mera!
Casper ville åka tillsammans med Björn och Yvonne i deras bil hem till dom, och självklart fick han det :)
När vi väl var framme så började Yvonne direkt med maten. Ja mamma och jag hjälpte till med det vi kunde också. Det blev kasslergratäng med en härligt god champinjonstuvning och potatis! Casper var jättehungring och tjatade på Yvonne och undrade när maten var färdig he he! Stackars Yvonne som kämpade på så fort hon kunde!
Här sitter han och väntar på att maten ska komma. Men det är inte så konstigt att han blev hungrig. Han äter ju lunch kl 12 i vanliga fall, och nu var klockan 14.
Men Yvonne var snabb och snart var maten färdig :) Han åt som en häst och tyckte det var sååå gott!! Vilket det också var.
Yvonne och Björn
Och inte nog med maten, så fick man efterrätt också! Jag lovar...jag nästan rullade ut därifrån sen (och jag var nog inte ensam om det heller) ha ha ha!!
Efterätten som bestog av frukt (på burk), vaniljglass med chokladbitar i och lättvispad grädde ovanpå! Mums!
Men sen var det dags att åka hem. Både Casper och jag blev trötta i bilen och var nära att somna (matkoma!). Och denna matkoma höll i sig i några timmar även när vi kom hem ha ha! Men vi har haft en skön och lugn kväll :)
Kram Tess
Jag hade världens bästa mormor och moster. Så snälla, rara och omtänksamma människor dom var! Jag kommer ihåg att varje gång vi skulle åka och hälsa på hos mormor i Södertälje så hade hon alltid en liten godisask (ni vet sådana små askar som fanns på 80-talet som Maja gräddnos, Drutten m.fl) gömd i skåpet till mig. Och hade hon av någon anledning inte det, så gick vi direkt ner till närbutiken och handlade antingen en liten godisask eller glass hi hi! Och så satt vi och tittade på ett inspelat VHS band som hon hade till oss barn när vi kom till henne. Det var den gamla klassikern "Tecknade Pärlor". Vilka härliga tider det var!
Men någonting som min mormor älskade var GULLVIVOR! Hon tyckte dom var så fina och luktade så gott!! Så varje gång hon fyllde år så fick hon alltid en bukett med nyplockade gullvivor av oss. Och så har vi gjort även fast hon inte finns med oss just.
Så innan vi åkte till Södertälje så åkte vi iväg och plockade gullvivor till både mormor och mosters gravar ute vid Tureholms slott. Där fanns det FULLT med gullvivor!
Vi fick ihop två stora fina buketter ganska snabbt och åkte direkt till gravarna. Vi var framme ganska tidigt så vi fick vänta en liten stund i bilen tills mina morbröder också kom (Björn och Åke). Men dom kom ganska snart ändå. Och medans vi stog vid våra bilar och samlade ihop våra blommor mm. så fick man nästan en smärre chock! Vem var det som kom gåendes mot oss...jo det var min kusin Cecilia!! Henne har inte jag sett på 21 år! Jösses alltså! Alla blev vi helt paffa och glada samtidigt! Vilket sammanträffande! Hon var nämligen påväg hem en stund från sitt jobb. Det var jättekul att träffa henne, och vi pratade om allt möjligt he he. Ganska mycket att ta igen efter alla åren som gått he he! Men det var faktiskt roligt :)
Hon följde med oss upp till gravarna. Hennes mamma var ju min moster som vi skulle lägga blommor på graven till (och våran mormor också). Men det kändes nästan som om det var min moster förde ihop oss igen, att det inte var slumpen att vi träffades just idag och utanför kyrkogården exakt den här tiden...vem vet.
Min älskade mormors grav
När vi var färdiga där på kyrkogården, så åkte vi hem till Björn och Yvonne. Tyvärr så kunde inte Cecilia följa med, då hon skulle tillbaka till arbetet om en stund. Men att vi skulle höras av och träffas mera!
Casper ville åka tillsammans med Björn och Yvonne i deras bil hem till dom, och självklart fick han det :)
När vi väl var framme så började Yvonne direkt med maten. Ja mamma och jag hjälpte till med det vi kunde också. Det blev kasslergratäng med en härligt god champinjonstuvning och potatis! Casper var jättehungring och tjatade på Yvonne och undrade när maten var färdig he he! Stackars Yvonne som kämpade på så fort hon kunde!
Här sitter han och väntar på att maten ska komma. Men det är inte så konstigt att han blev hungrig. Han äter ju lunch kl 12 i vanliga fall, och nu var klockan 14.
Men Yvonne var snabb och snart var maten färdig :) Han åt som en häst och tyckte det var sååå gott!! Vilket det också var.
Yvonne och Björn
Och inte nog med maten, så fick man efterrätt också! Jag lovar...jag nästan rullade ut därifrån sen (och jag var nog inte ensam om det heller) ha ha ha!!
Efterätten som bestog av frukt (på burk), vaniljglass med chokladbitar i och lättvispad grädde ovanpå! Mums!
Men sen var det dags att åka hem. Både Casper och jag blev trötta i bilen och var nära att somna (matkoma!). Och denna matkoma höll i sig i några timmar även när vi kom hem ha ha! Men vi har haft en skön och lugn kväll :)
Kram Tess
Kommentarer
Trackback
