Vet vad jag har för någon liten person i magen...
Japp det stämmer!
Jag var iväg för någon dag sedan till Stockholm och till Sibyllekliniken för att kolla könet på våran bebis. Vi är ju så nyfikna allihop, och kunde inte hålla oss! Danne har hela tiden varit inställd på en pojke och det har Casper också varit. Mina föräldrar har alltid trott att det är en liten flicka. Och jag har faktiskt inte haft på känn någonting om vad det skulle vara för något. Har ju drömt att jag skulle få en pojke. Två gånger under denna graviditet har jag drömt det, och därför kanske trott lite grann att det var en pojke till som vi väntade. Medans min "pappa" har drömt om en flicka (fast hon var större i hans dröm, ingen bebis alltså).
Så in på kliniken och träffade en jättemysig och snäll doktor, Dr. Stein Olsen! Och lade mig på britsen och drog upp tröjan och stirrade in i skärmen. Ögonblicket var nu äntligen inne! Det är ju bara sååå häftigt att kunna se sitt barn sådär! Man blir så rörd och det är verkligen ett magiskt ögonblick. Han kollade så att "den" var i rätt storlek gemte mot den vecka jag var i. Det det var så fint så. Fick se det söta lilla ansiktet, kroppen och dom små små fötterna! Gud så jäkla gulligt! Han mätte lårben och kollade hjärtat (alla klaffar/kammrar), hjärnan/huvudet och navelsträngen samt blodflödet i navelsträngen (?) vilket allt var precis som det skulle!
Och sen var det dax! Han visade mig vart könet satt på bebisen, och jag kunde ju inte se vad det var för något. Men så frågade han vad jag hade för kön på mitt första barn. Och jag sa pojke. Då sa han att det här var av det andra könet, det är en flicka! Och så förklarade han och visade för mig och sa att ja blygdläppar har ju inte pojkar, och det har den här sa han och skrattade, då han såg att jag blev så lycklig! Han sa även att det här var det ingen som helst tvekan om att det var en tjej, då han är 110% säker! Och det säger dom inte annars, utan då säger dom i stil med "det ser ut som att vara en...det verkar vara en..".
Så äntligen är jag inte den enda tjejen i denna familjen, ha ha! Ja, t.o.m katten är ju en hane he he! Men jag vill även påpeka att jag hade blivit lika glad om det hade varit en pojke, då vi trott från början att vi inte kunde få ett till barn. Så denna graviditet var som en gåva från ovan (bokstavligen). Och huvudsaken är, och har ALLTID varit, att bebisen är frisk och mår bra!
Men lycklig, och som svävandes på rosa moln gick jag ut därifrån och ringde min man och berättade nyheten! Jag tror att jag inte kunde sluta le när jag gick där på gatorna och i tunnelbanan för mig själv ha ha. Måste ha sett ut som ett fån, men det struntar jag i he he!
Gick in till ett köpcentrum i väntan på att min buss skulle komma, och firade med att köpa små söta tjejkläder! Och herregud så sött, smått och gulligt det är! Det är ju så länge sedan som man gick på bebisklädes avdelningen och köpte kläder därifrån! Men det här blev det iaf.
Så nu gäller det att försöka tänka ut någon namn till våran lilla tös också, hi hi. Sånt är alltid kul att försöka klura fram. Vi vet vad hennes andra namn blir, och det är Linnéa. Då det är ett släktnamn från min sida av släkten.
Imorgon är jag i v. 29+0 (och börjar gå in i v. 30). Tiden går fort nu och sparkarna är hårdare och är snart uppe vid revbenen på mig!! Annars mår jag bra, förutom att jag lättare blir anfådd och trött. Men det som jag är stolt över är att jag endast gått upp 6 kg sen inskrivningen! Yey, duktiga mej!! Men jag har ju inga "begär" efter en viss typ av mat eller frukt...eller ja kanske efter avokado. För det vill jag gärna äta :) Och så försöker jag gå promenader varje dag. Med sonen blev jag stor fort och gick upp massor i vikt! Hela 20 kg!! Men då hade jag även mycket vätska i kroppen. Och när jag var gravid med honom så var det korv m. bröd som gällde samt apelsiner varje dag!
Nä, nu blir det slutbabblat om detta. Men då har ni fått lite uppdateringar om vad som händer just nu i våra liv :)
Kram Tess
Jag var iväg för någon dag sedan till Stockholm och till Sibyllekliniken för att kolla könet på våran bebis. Vi är ju så nyfikna allihop, och kunde inte hålla oss! Danne har hela tiden varit inställd på en pojke och det har Casper också varit. Mina föräldrar har alltid trott att det är en liten flicka. Och jag har faktiskt inte haft på känn någonting om vad det skulle vara för något. Har ju drömt att jag skulle få en pojke. Två gånger under denna graviditet har jag drömt det, och därför kanske trott lite grann att det var en pojke till som vi väntade. Medans min "pappa" har drömt om en flicka (fast hon var större i hans dröm, ingen bebis alltså).
Så in på kliniken och träffade en jättemysig och snäll doktor, Dr. Stein Olsen! Och lade mig på britsen och drog upp tröjan och stirrade in i skärmen. Ögonblicket var nu äntligen inne! Det är ju bara sååå häftigt att kunna se sitt barn sådär! Man blir så rörd och det är verkligen ett magiskt ögonblick. Han kollade så att "den" var i rätt storlek gemte mot den vecka jag var i. Det det var så fint så. Fick se det söta lilla ansiktet, kroppen och dom små små fötterna! Gud så jäkla gulligt! Han mätte lårben och kollade hjärtat (alla klaffar/kammrar), hjärnan/huvudet och navelsträngen samt blodflödet i navelsträngen (?) vilket allt var precis som det skulle!
Och sen var det dax! Han visade mig vart könet satt på bebisen, och jag kunde ju inte se vad det var för något. Men så frågade han vad jag hade för kön på mitt första barn. Och jag sa pojke. Då sa han att det här var av det andra könet, det är en flicka! Och så förklarade han och visade för mig och sa att ja blygdläppar har ju inte pojkar, och det har den här sa han och skrattade, då han såg att jag blev så lycklig! Han sa även att det här var det ingen som helst tvekan om att det var en tjej, då han är 110% säker! Och det säger dom inte annars, utan då säger dom i stil med "det ser ut som att vara en...det verkar vara en..".
Så äntligen är jag inte den enda tjejen i denna familjen, ha ha! Ja, t.o.m katten är ju en hane he he! Men jag vill även påpeka att jag hade blivit lika glad om det hade varit en pojke, då vi trott från början att vi inte kunde få ett till barn. Så denna graviditet var som en gåva från ovan (bokstavligen). Och huvudsaken är, och har ALLTID varit, att bebisen är frisk och mår bra!
Men lycklig, och som svävandes på rosa moln gick jag ut därifrån och ringde min man och berättade nyheten! Jag tror att jag inte kunde sluta le när jag gick där på gatorna och i tunnelbanan för mig själv ha ha. Måste ha sett ut som ett fån, men det struntar jag i he he!
Gick in till ett köpcentrum i väntan på att min buss skulle komma, och firade med att köpa små söta tjejkläder! Och herregud så sött, smått och gulligt det är! Det är ju så länge sedan som man gick på bebisklädes avdelningen och köpte kläder därifrån! Men det här blev det iaf.
Så nu gäller det att försöka tänka ut någon namn till våran lilla tös också, hi hi. Sånt är alltid kul att försöka klura fram. Vi vet vad hennes andra namn blir, och det är Linnéa. Då det är ett släktnamn från min sida av släkten.
Imorgon är jag i v. 29+0 (och börjar gå in i v. 30). Tiden går fort nu och sparkarna är hårdare och är snart uppe vid revbenen på mig!! Annars mår jag bra, förutom att jag lättare blir anfådd och trött. Men det som jag är stolt över är att jag endast gått upp 6 kg sen inskrivningen! Yey, duktiga mej!! Men jag har ju inga "begär" efter en viss typ av mat eller frukt...eller ja kanske efter avokado. För det vill jag gärna äta :) Och så försöker jag gå promenader varje dag. Med sonen blev jag stor fort och gick upp massor i vikt! Hela 20 kg!! Men då hade jag även mycket vätska i kroppen. Och när jag var gravid med honom så var det korv m. bröd som gällde samt apelsiner varje dag!
Nä, nu blir det slutbabblat om detta. Men då har ni fått lite uppdateringar om vad som händer just nu i våra liv :)
Kram Tess
Kommentarer
Trackback
