Till förlossningen...
Vilken dag det blev!! Ja detta hade jag då inte räknat med alls. Efter att jag hade skrivit mitt senaste inlägg i bloggen (där jag spydde galla över våran misse) så gjorde jag iordning lite frukost och donade innan det var dags att gå till min barnmorska för koll.
Hade tid kl 10:30, och när jag väl var där så tog hon dom vanliga proverna (blodprov och blodtrycket). Järnvärdet var inte bra än, men det hade gått upp iaf. Nu låg jag på 115 istället för 107, så jag ska fortsätta med järntabletterna. Blodtrycket var bra och var normalt. Fick även svar på urinprovet som även det visade att allt var bra. Så var det dags att lyssna på bebisens hjärta. Och det tuffade på riktigt fort, och min lilla ville INTE vara still. Utan hon gav min BM ett par rediga sparkar och rörde sig runt. Men jag såg att någonting var "fel", då min BM inte sa någonting utan hade ett allvarligt och stramt uttryck i ansiktet. Så ville hon att jag skulle ligga i olika possitioner mm. Hon var väldigt fåordig...jag kände på mig att någonting inte stog helt rätt till. Och det första som kom upp i huvudet på mig var att...."SNÄLLA säg bara inte att hon hör blåsljud på hjärtat" (vet inte varför det kom upp, men det var det första jag tänkte). Men efter mycket om och men, så sa hon till mig att bebisen hade väldigt höga hjärtljud, nämligen 180!! Shit!
Så hon gick och ringde till Nyköpings förlossningsavdelning och meddelade dom om detta, och dom ville att jag skulle komma in på en gång för att kolla upp detta. Herregud så nervös jag blev!
Eftersom mannen min jobbar i Stockholm så ville jag inte ha hem honom så "enkelt", för tänk om det inte är någonting speciellt. Och skulle det bli mera allvarligt så skulle jag bara ringa efter honom så skulle han komma direkt. Men jag ringde till min älskade mamma, som slutar sitt jobb kl 12 om dagarna. Då var kl 11:30 när jag ringde och berättade detta för henne. Och det var givetvis inga problem för henne att komma. Hon frågade om jag tyckte om hon skulle komma nu på en gång, eller om hon skulle jobba dom sista 30 minutrarna som var kvar. Och jag sa, men jobba tills du slutar. Det går bra.
Men vem står och plingar på min dörr 15 min senare, jo min mamma :) Hon hade ändå åkt hem på en gång efter vi hade lagt på luren för att byta om och sedan komma till mig. Hon är go hon <3
Åkte även och hämtade Casper på skolan, då vi inte visste hur lång tid detta skulle ta. Så in på förlossningsavdelningen och till receptionen. Fick prata med en barnmorska där som visade mig in i ett förlossningsrum. Där fick jag på mig CTG banden och blev kopplad till apparaten som skriver ner hjärtljuden på papper, och fick ligga på sidan en stund. Och min lilla jänta gillade inte detta, utan hon sparkade på dessa band och rörde sig precis hela tiden! Och barnmorskorna önskade att hon skulle vila en stund, för att se hennes vilopuls...men ICKE! Det gick inte för denna lilla damen, hon gick inte med på det alls.
Dom hörde hur jag hostade, och frågade om jag var förkyld. Och då sa jag att jag har ju varit förkyld, men min rethosta är kvar sen ca 2 månader tillbaks. Och då började dom att fundera om det var så att min hosta påvärkade bebisen så mycket, vilket det kan göra. Så hon frågade om jag hade tagit mediciner mot rethostan, men det hade jag ju inte. Hon rådde mig att köpa hostmedicin på apoteket hos dom, och testa hur det går. Så min mamma och Casper gick ner direkt och köpte hostmedicin till mig och kom upp med (då jag fortfarande låg kopplad till CTG apparaten). Tog mig den lilla "supen" och så fick jag vända på mig till sittande läge i sängen. Så fick jag sitta så länge och väl. Så tråkigt att vänta sådär. Hostan blev dock något bättre efter ett tag, och hjärtljuden gick ner på min lilla bebis <3
Så när en läkare hade tittat på bebisens hjärtkurva, så tyckte dom att jag inte skulle bli inskriven. Utan det är troligtvis pga. min hosta som bebisen reagerar på och stressar. Och dom frågade när jag skulle tillbaka till min BM igen, och det är om 2 veckor. Så det tyckte dom lät bra, och får se hur hennes hjärtljud låter då. Och så fick vi åka därifrån.
Men vilken PÄRS det var!! Usch!
Efter detta så åkte vi direkt till Vipsgrillen för att äta, då vi alla var vrålhungriga! Hade ju ändå varit där i några timmar. Bjöd mamma på sin mat gjorde vi, kände att det var det minsta vi kunde göra som ställer upp i ur och skur på oss <3
Sen åkte vi ut till Gumsbacken och gick in på Jysk för att titta på en ny bäddmadrass till våran säng (eftersom Findus kissade ner och förstörde våran igår ju). Hittade en som passade och tror är bra, men dom är ju inte billiga! Men dom hade rea på bäddmadrasser, så det var ju alltid något. Efter det så gick vi runt i lite butiker när vi ändå var där. Hittade lite till Casper, två T-shirts och ett skärp. Gick även in på skokanonen och köpte ett par nya vårskor som han blev helt förtjusta i. Lite strumpor till han blev det också, sånt som går åt som smör i solsken.
Sen åkte vi hem!
Ja vilken dag det blev ändå! Vem hade trott detta liksom? Nu ska jag snart gå och lägga mig, och hoppas att jag kommer att sova gott med den nya bäddmadrassen i våran säng :)
Kram på er!
Hade tid kl 10:30, och när jag väl var där så tog hon dom vanliga proverna (blodprov och blodtrycket). Järnvärdet var inte bra än, men det hade gått upp iaf. Nu låg jag på 115 istället för 107, så jag ska fortsätta med järntabletterna. Blodtrycket var bra och var normalt. Fick även svar på urinprovet som även det visade att allt var bra. Så var det dags att lyssna på bebisens hjärta. Och det tuffade på riktigt fort, och min lilla ville INTE vara still. Utan hon gav min BM ett par rediga sparkar och rörde sig runt. Men jag såg att någonting var "fel", då min BM inte sa någonting utan hade ett allvarligt och stramt uttryck i ansiktet. Så ville hon att jag skulle ligga i olika possitioner mm. Hon var väldigt fåordig...jag kände på mig att någonting inte stog helt rätt till. Och det första som kom upp i huvudet på mig var att...."SNÄLLA säg bara inte att hon hör blåsljud på hjärtat" (vet inte varför det kom upp, men det var det första jag tänkte). Men efter mycket om och men, så sa hon till mig att bebisen hade väldigt höga hjärtljud, nämligen 180!! Shit!
Så hon gick och ringde till Nyköpings förlossningsavdelning och meddelade dom om detta, och dom ville att jag skulle komma in på en gång för att kolla upp detta. Herregud så nervös jag blev!
Eftersom mannen min jobbar i Stockholm så ville jag inte ha hem honom så "enkelt", för tänk om det inte är någonting speciellt. Och skulle det bli mera allvarligt så skulle jag bara ringa efter honom så skulle han komma direkt. Men jag ringde till min älskade mamma, som slutar sitt jobb kl 12 om dagarna. Då var kl 11:30 när jag ringde och berättade detta för henne. Och det var givetvis inga problem för henne att komma. Hon frågade om jag tyckte om hon skulle komma nu på en gång, eller om hon skulle jobba dom sista 30 minutrarna som var kvar. Och jag sa, men jobba tills du slutar. Det går bra.
Men vem står och plingar på min dörr 15 min senare, jo min mamma :) Hon hade ändå åkt hem på en gång efter vi hade lagt på luren för att byta om och sedan komma till mig. Hon är go hon <3
Åkte även och hämtade Casper på skolan, då vi inte visste hur lång tid detta skulle ta. Så in på förlossningsavdelningen och till receptionen. Fick prata med en barnmorska där som visade mig in i ett förlossningsrum. Där fick jag på mig CTG banden och blev kopplad till apparaten som skriver ner hjärtljuden på papper, och fick ligga på sidan en stund. Och min lilla jänta gillade inte detta, utan hon sparkade på dessa band och rörde sig precis hela tiden! Och barnmorskorna önskade att hon skulle vila en stund, för att se hennes vilopuls...men ICKE! Det gick inte för denna lilla damen, hon gick inte med på det alls.
Dom hörde hur jag hostade, och frågade om jag var förkyld. Och då sa jag att jag har ju varit förkyld, men min rethosta är kvar sen ca 2 månader tillbaks. Och då började dom att fundera om det var så att min hosta påvärkade bebisen så mycket, vilket det kan göra. Så hon frågade om jag hade tagit mediciner mot rethostan, men det hade jag ju inte. Hon rådde mig att köpa hostmedicin på apoteket hos dom, och testa hur det går. Så min mamma och Casper gick ner direkt och köpte hostmedicin till mig och kom upp med (då jag fortfarande låg kopplad till CTG apparaten). Tog mig den lilla "supen" och så fick jag vända på mig till sittande läge i sängen. Så fick jag sitta så länge och väl. Så tråkigt att vänta sådär. Hostan blev dock något bättre efter ett tag, och hjärtljuden gick ner på min lilla bebis <3
Så när en läkare hade tittat på bebisens hjärtkurva, så tyckte dom att jag inte skulle bli inskriven. Utan det är troligtvis pga. min hosta som bebisen reagerar på och stressar. Och dom frågade när jag skulle tillbaka till min BM igen, och det är om 2 veckor. Så det tyckte dom lät bra, och får se hur hennes hjärtljud låter då. Och så fick vi åka därifrån.
Men vilken PÄRS det var!! Usch!
Efter detta så åkte vi direkt till Vipsgrillen för att äta, då vi alla var vrålhungriga! Hade ju ändå varit där i några timmar. Bjöd mamma på sin mat gjorde vi, kände att det var det minsta vi kunde göra som ställer upp i ur och skur på oss <3
Sen åkte vi ut till Gumsbacken och gick in på Jysk för att titta på en ny bäddmadrass till våran säng (eftersom Findus kissade ner och förstörde våran igår ju). Hittade en som passade och tror är bra, men dom är ju inte billiga! Men dom hade rea på bäddmadrasser, så det var ju alltid något. Efter det så gick vi runt i lite butiker när vi ändå var där. Hittade lite till Casper, två T-shirts och ett skärp. Gick även in på skokanonen och köpte ett par nya vårskor som han blev helt förtjusta i. Lite strumpor till han blev det också, sånt som går åt som smör i solsken.
Sen åkte vi hem!
Ja vilken dag det blev ändå! Vem hade trott detta liksom? Nu ska jag snart gå och lägga mig, och hoppas att jag kommer att sova gott med den nya bäddmadrassen i våran säng :)
Kram på er!
Kommentarer
Trackback
